Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Knysna Bull - Allt eller inget...

2019-02-23

Jag har följt ungefär samma upplägg i 3 år nu inför Epic och de senaste 2 åren har jag kört Knysna Bull den här helgen och det har känts som en bra uppladdning inför Cape Epic. Det är en tävling med en kort prolog och 3 korta etapper som inte tar så mycket kraft, perfekt som hårda pass men utan att man blir så trött. De föregående 2 åren har det varit lagtävling och jag har kört tillsammans med Craig som ett mixat lag, det har inte varit så hård konkurrens vilket har gjort att jag kunnat köra så hårt jag kan (eftersom Craig är starkare än mig) men helt utan press och nervositet.

I år gjordes tävlingen om. Det var en längre prolog och en hård sådan! Det var inte lagtävling utan alla körde solo OCH det var R100.000 (ca 65.000kr) i första pris, men inget alls till tvåan! The winner takes it all! Det här lockade många bra tjejer och självklart ändrades hela inställningen, nu var det helt plötsligt tävling på riktigt, med nervositet och allt!

Jag bestämde mig ändå för att köra mitt upplägg som jag gjort tidigare med ett träningsläger i Tankwa efter tävlingen Tankwa Trek, det blir då mycket volym så jag skulle ändå komma lite trött till Knysna Bull. Min kompis Cecilia kom från Sverige och gjorde mig sällskap på lägret och vi hade verkligen 10 bra dagar med bara träning, vila och bad! Mot slutet av lägret började jag känna mig riktigt sliten och tog en extra dags vila och Knysna Bull fick bära eller brista.

Vi åkte hem från Tankwa på tisdag morgon. Kom hem och packade upp, tvättade och packade igen. På onsdag morgon körde jag och Craig de 5 timmarna till Knysna och på eftermiddagen var det dags för prologen.

Intervju vid nummerlappsutdelningen 

 

Onsdag 20e februari Prolog - 10km

Jag ville gärna se prologbanan före tävlingen så vid kl 16 cyklade vi iväg till Phantom pass där starten var, det var lite längre upp i backen än vi väntat oss, och tog lite mer tid. Vi körde banan vilket var 10 km bestående av nästan bara stig, vilket tar lite tid…. Starten gick kl 17.30 för herreliten och sedan damelit och kl 17.45 var det dags för motionärerna. Craig var snäll och körde hårt med mig på släp för att hinna till starten i tid. Jag var ganska trött när vi kom fram och vi hade varit ute i 1,5 timme och kört på tok för hårt. Jag ser ett hav av cyklister och försöker tränga mig fram till startrampen och när jag kommer fram kör Amy iväg, 30 sekunder senare är det Sam och sen min tur!! Jag hann precis! Fast jag hann inte riktigt hämta andan eller få ner pulsen. Det är 30 sekunder mellan oss och jag gasar iväg och försöker köra så hårt jag kan, jag tycker att det går helt okej men jag ser inte Sam förrän i en backe mot slutet. Tävlingen tar ca 26 minuter och jag är helt slut när jag går i mål. Om det var från att jag kört hårt under prologen eller innan är jag inte helt säker på. Jag blev i alla fall 3a, 38 sekunder efter Sabine Spitz och 15 sekunder efter Sam. Nästa gång ska jag ta mer tid på mig när jag kollar banan!

Prologstarten

 

Torsdag 21a februari, etapp 1 – 59 km

Tidigare år har vi cyklat till starten som uppvärmning, vilket tagit ca 1 timme, men eftersom det var en ”riktig” tävling i år så fick det blir bil till starten som var 18 kilometer utanför Knysna. Vi startade tillsammans med herrarna och jag var lite nervös över hur det skulle bli i starten och om vi tjejer skulle mixas upp med dem och det kunde bli orättvist när det trots allt var så mycket prispengar, men det gick hur bra som helst och vi tjejer bildade en egen lite klunga direkt efter masterstarten gick. Det är så härligt att se att när herrar passerar är det ingen tjej som går på hjul utan det är helt självklart att vi kör helt ärligt och mot varandra. Tänk om det skulle kunna fungera så här i Sverige också då vi har damstarter…

Det gick i en hög och bra fart och när vi gick in på första stigen efter ca 7-8 kilometer hade jag Sam, Sabine och Sarah framför mig, jag tyckte att jag körde helt okej och så fort jag kunde men tappade kontakten med dem, de är grymt snabba! Jag fick jaga efter stigen och det tog på krafterna fast jag kom strax ikapp. Vi 4 körde ihop länge och passerade både första och andra vätskekontrollen. Strax efter den andra tappade vi Sarah, hon tappade vevpartiet!! Med 10 kilometer kvar kom vi till en stig som gick brant utför med mycket kurvor och sand, det var inte min bästa sida och jag tappade Sam och Sabine här. Jag fick jaga hårt efteråt och det var växlande grusväg och stig, jag kom närmare och var till slut nästan ikapp, jag hade nog ca 30 meter kvar. Då vek vi ner på en till liknande stig och de var borta igen och jag kom i mål som 3a hela 1.19 efter Sam som tog etappsegern.

Precis efter målgång av etapp 1

 

Fredag 22a februari, etapp 2 – 62 km

Den här dagen bestämde jag mig för att gå först in på stigarna så att jag kunde hålla mitt tempo och inte behöva jaga efteråt. Jag kände mig pigg från starten och gick först in på första stigen, fast när vi körde på traktorvägar utför attackerade Sam och samtidigt hade vi herrar ibland oss och jag kom inte på hjul, helt plötsligt skulle vi igenom en smal grind och Sam och Sabine kom igenom först och sen 2 killar vilket betydde att jag fick jaga för att komma ikapp tjejerna när killarna snällt klev åt sidan (de skulle gjort det innan grinden…), ungefär samtidigt gick vi in på en väldigt lång, kurvig och sandig stig och jag tappade mark. När den äntligen var slut såg jag Sam och Sabine långt framför, än en gång fick jag jobba hårt för att komma ikapp. Jag fick hjälp av Amy och Bianca som satt bakom mig på stigarna och till snart var vi ikapp igen. Jag tror att Sarah och Theresa också var med i gruppen så vi var en stor grupp tjejer. Jag började känna mig pigg och igen och när vi kom till Hakerville området, vilket är känt för sina fina stigar, gick jag först in på 2 av stigarna och hade sedan inga problem att följa Sam på den 3e. Jag följde Sam’s linje på en stenig utförslöpa och det gick bra, men när jag tittade bakom mig så hade vi bara Sarah (som var utom tävlan efter sin DNF dagen innan) och en kille, ingen Amy eller Sabine…. Det visade sig senare att Sabine hade punkterat och Amy hade fått en pinne i hjulet som hon stannat och tagit ut. Vi följdes åt till målet och jag drog sista kilometrarna och jag visste på ett ungefär var målet skulle vara men det kom aldrig så det började svida lite i benen då jag pressade hårt för att hålla Sam bakom mig. Till slut såg jag målet och hörde samtidigt hur Sam accelererade bredvid mig så jag spurtade så hårt jag kunde och lyckades ta etappsegern med ca 2 centimeter!

Det var skönt att känna att stigkörningen gick bättre idag, jag kör en ny cykel och den är ganska annorlunda mot min tidigare Silverback så det har tagit lite tid att vänja mig vid den.

 

Så här nära var det i spurten....;)

Glad efter etappseger!

 

Lördag 23e februari, etapp 3 – 53 km

Jag hade 1min35sek upp till Sam i totalen och lika mycket till en stor prischeck. Det skulle bli tufft att köra ifrån Sam som varit väldigt stark de tidigare dagarna men sista dagen skulle i alla fall innehålla några backar så kanske att det kunde finnas en chans. Redan efter någon kilometer gick vi in på en stig uppför (dagens enda stig tyvärr) och jag kände att något var konstigt på cykeln, det var väldigt mjukt och jag kände att jag fick genomslag hela tiden. Vi hade testat lite olika inställningar på min bakdämpare kvällen innan så jag var inte helt säker om det var dämparen eller om jag hade för lite luft i bakdäcket. Det här tog mycket av min koncentration och jag började tro att det var en pyspunka jag körde på. Det märktes mest i uppförsbackarna där det kändes som att hjulet släpade lite, jag funderade på om jag skulle stanna och använda en patron men då skulle jag tappa klungan vilket idag var Amy, Sam, Sabine och Sarah (utom tävlan), så jag bestämde mig för att köra så länge det gick, det var ju inte helt tomt. Det blev dock värre och värre och genomslagen allt tätare. I en väldigt stenig utförsbacke såg jag Craig stå och fixa en punktering. När vi började klättra efter den utförsbacken kände jag att det knappt gick att köra på det längre och tappade tjejerna, funderade igen på att stanna men så började det gå utför (vilket faktiskt fungerade bättre) och jag kom ikapp de andra igen. Nu hade vi bara ca 6-7 km kvar till mål och jag visste att tävlingen var över för mig hur jag än gjorde, jag skulle inte klättra ifrån Sam uppför med punktering och jag skulle inte komma ifatt om jag stannade, så det var bara att ta mig i mål. I sista utförsbacken ser jag hur Sabine punkterade igen och stannade och jag höll tummarna att jag kunde ta mig uppför sista backen på ca 3 km med ett nästan helt platt däck – det gick! Det blev en 3e plats på sista etappen och en 2a plats totalt. Lite surt att bli 2a i ett så pass starkt fält och inte få något alls i pris medan vinnaren åkte hem med en av de största prischeckarna jag sett på en MTB tävling (om man ser vad det blir per dag).  

Etapp 3

Uppför sista backen med punktering...

Lunch vid tävlingsområdet vid Knysna Waterfront

Prisutdelning sista kvällen, Amy 3a, Sam 1a, Heidi från Constantia insurance och jag.

Antal kommentarer: 3

2019-02-25 19:50:06

verkligen
allt eller inget;)
roligt och spännande rapport - starkt kört
Dalarna bjuder på plusgrader, snön har blivit is och det är riktigt halt
Tack jennie för att vi får läsa din upplevelse(heart)

2019-02-26 08:39:11

Det var en hård tävling: bra kört!

2019-03-02 22:14:16 - Ann L

Hej Jennie,
Ser skönt ut i värmen och härligt sportigt, ursnygga cykelkläder, snygga färger. Fina vänner omkring dig, och bra kämpat i sadeln. Här hemma väntas snö och klass 1 varning. Har fått en go vän i en hund airdaleterrier. Berättar mer senare. Bästa hälsningar och var rädd om dig. Superstar Jennie
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)